mossor och lavar

Mossor och lavar är ibland väldigt lika varandra till utseendet – det finns underarter av bägge som är snarlika varandra både till färg och form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt olika växter, som kan klara av annorlunda förhållande och som är känsliga för annorlunda saker.

Lavar är sannerligen inte en växt per se utan en korsning mellan en svamp och en alg eller cyanobakterie. Svampen utgör stomme samt skydd åt laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och annan nederbörd. Vid långvarig torka skyddar den även algen från att torka ut. Algen i sin tur bidrar med att skapa energi med hjälp av fotosyntes.

Det finns cirka tvåtusen olika sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, även om det finns en uppsjö arter med alla möjliga nyanser, t.e.x. klargul eller brinnande orange. De flesta lavar trivs i miljöer som är torra och ljusa. Det finns dock undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan! Mer detaljer: På den här sajten

Lavar växer helst på stenar samt träd. De arter som trivs på sten avger ämnen som långsamt bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stam, rotsystem och blad. De byggs upp av svampen som bildar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Då och då är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.

De vanligaste lavarna är renlav och islandslav. Lavar kan nyttjas inom många områden. Det finns traditioner kring att addera islandslav i sallader, och man har under historien haft lav i brödbak. Somliga lavar kan man med stor fördel nyttja för att växtfärga garn och då ges mustiga, vackra naturfärger. Det finns således mycket man kan göra med lavar, om man bara vet vilken sort det är man har, och vad man ska göra.

Mossor är växter som vanligtvis är gröna till färgen och som helst växer på ställen med skugga samt fukt. De växer framförallt på marken, men även på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt och eternit. Det innebär att mossa då och då gillar att växa på hustak.

Mossa har inget rotsystem med har istället korta rottrådar som förankrar växten med underlaget. Dessa mosstrådar saknar möjlighet att ta upp vatten och näring. Istället sker upptag genom de bladliknande utskotten, genom porer som alltid är öppna.

När mossa växer på takpannor växer de ofta in mellan takpannorna och då vintern och kylan anländer leder det till att vattnet i mossan fryser och utökar vilket innebär att takpannorna går itu. Det är följaktligen viktigt att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat expandera på taket, utan man måste avlägsna det manuellt, inte bruka bekämpningsmedel eftersom dessa kan missfärga takpannorna.

Mossa är stundtals också ett problem i gräsmattan. Vanligtvis beror mossans övertag på att det är bristfällig dränering, dåligt gödslat och/eller alldeles för surt i gräsmattan för att gräset ska trivas. Det bästa är då att ordna de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti samt järnsulfat. På vissa platser kan mossa vara väldigt attraktiv eftersom det vanligtvis bidrar till en lummig grönska.

Det är således inte endast odugligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både fina och kan vara mycket användbara! Vill man ha bort dom är det lättast med Fulstopp – också i gräsmattan.

Den främsta likheten som förekommer hos mossor och lavar är att de är just lika till utseendet. Det rör sig om distinkt annorlunda växter, mossor har bladliknande utskott som har porer för vatten och näring medan lavar är smbioser mellan en svamp och en alg eller en cyanobakterie.

Mossa är evolutionärt gamla växter – runt 450 miljoner år gamla. De gillar att växa där det förekommer fukt och skugga, d.v.s. helst i skogar. De kan också växa sig kraftiga på mindre organiska material så som eternit, tegel, asfalt, betong och skiffer – kort och gott på hustak.

Den främsta anledningen till att mossa börjar växa på taket är att det är överskuggat av träd som i tid och otid tappar grenar, löv och även mossporer på taket. Det innebär en grund för att mossan ska börja ta fart. Mossa tar upp vatten genom ständigt öppna porer i sina vanligtvis gröna, bladliknande utskott.

Eftersom fukten stannar kvar i mossan och mossan helst växer in i fogar och kanter på taket leder det till att takpannorna kan brista när vintern tågar in och mossan utsätts för minusgrader. Alltså är det angeläget att inte låta mossa växa. Ett gammalt knep för att hålla taken mossfria är att spänna upp en tunn koppartråd längs taknocken. När det regnar kommer det fällas ut joner från koppartråden och det medför att mossan inte trivs och således inte börjar utvidga.

Det finns i dagsläget inget bra sätt att bli av med mossa som redan har börjat expandera över taket. Det främsta sättet är att avlägsna mossan för hand, men det är ett relativt enformigt och farligt arbete, beroende på hur taket ser ut. Det bästa sättet att bli kvitt mossan är att förse sig med en helt ordinär färgskrapa. Vissa arter av mossa är dock svårare att skrapa bort än andra, men det kräver i stort endast lite mer styrka och envishet.

Mossa i gräsmattan är ett annat vanligt förekommande bekymmer. Att mossa fått övertaget beror nästan alltid på att det är surt, näringsfattigt och/eller dålig dränering. Ifall man vill erhålla en mossfri gräsmatta är det dessa tre komponenter som är viktiga att åtgärda innan man sprider ut bekämpningsmedel så som järnsulfat samt mossa gti. Dessa preparat rekommenderas inte till mossbekämpning på hustak därför att de missfärgar pannorna. Vill ni veta detaljer Klicka Här

Lavar är som bekant en symbios mellan två organismer. De trivs där det är ljust samt torrt. En del arter trivs på stenar och utsöndrar då ämnen som bryter ner stenen och frigör mineraler som laven kan ta upp. Lavar är ofta grå till färgen, men det finns flera undantag. Lavar tar upp sin näring genom nederbörd och är ofta mycket känsliga för luftföroreningar.

De vanligaste lavarna är renlav samt islandslav. Lavar har många användningsområden, till exempel förekommer det traditioner som påbjuder användning av lav i brödbakning samt islandslav kan man med fördel göra sallad på. Annars kan man använda diverse lavar för att växtfärga bland annat garn. Många lavar skänker olika nyanser av beige och grön, men exempelvis stenlav ger en mustig och vacker rödbrun färg.

Mossor och lavar är således inte så lika som man kanske kan tro! Borttagning sker enklast med Fulstopp
.

Mossor och lavar är två stundvis till synes identiska växter, men de skiljer sig åt på flera olika vis. Båda kan växa på sten och har inget rotsystem och tar upp vatten från sina bladliknande utskott. Där tar också likheterna slut.

Mossa trivs på ställen med stora mängder väta och gärna skugga, så att fukten stannar kvar. Mossor är oftast gröna i färgen och suger upp vatten och näringsämnen med stöd av porer i sina bladliknande utskott med tanke på att de saknar adekvat rotsystem för denna uppgift. Istället kan vissa mossor använda rotliknande utskott som förankrar växten tillsammans med underlaget.

Mossa växer i marker som är fattiga på näring, sura och blöta, exempelvis dåligt skötta trädgårdar. Mossa är under normala omständigheter – med god dränering, önskvärt pH-värde och ordentligt gödslat – inte lika motståndskraftigt som vanligt gräs, men då förhållandena ändras tar mossan över och brer ut sig.

Mossa kan i regel klara av att bli uttorkade under längre perioder, och när det åter blir blött och fuktigt så kommer mossan att föröka och sprida sig. Mossa trivs även att växa på material så som asfalt, betong, eternit, tegel samt skiffer, vilket medför att de kan kom igång och växa på taket.

Det är angeläget att man håller efter sitt tak för att mossa inte ska börja växa på det eftersom det leder till att fukt hålls kvar på taket och i små materialsprickor. När vintern och kylan därefter kommer, kan det leda till att takpannorna spricker och man får fuktskador och mögel på vinden och resten av huset. De vanligaste mossarterna är husmossa samt väggmossa.

Lavar å andra sidan, växer helst på torra och soliga ställen. De är en blandning av en svamp och en alg. Svampen har till uppgift att uppgå till stomme och beskydd åt algen samt att ta upp näring och vatten. Algen bildar i gengäld energi genom fotosyntes från den upptagna näringen. Normalt är lavar grå till färgen, men många andra färger finns.

Lavar saknar stam, rotsystem samt blad och tar upp vatten och näring ovanifrån och de är mycket känsliga för luftföroreningar. Lavar har inga bekymmer att klara sig helt i frånvaro av vatten utan sjunker ned i så kallad torrdvala där ingen tillväxt sker. De vanligaste arterna av lavar är islandslav och renlav. Islandslav har en lång tradition i olika maträtter, bland annat sallader.

Lavar föredrar att växa på kala ytor, så som sten, trä, bark samt jord, men de kan även förekomma tillsammans med örter och mossor. Vissa lavar växer på trädstammar och ges då sin näring från vatten som sipprar över växten. Det medför en långsam tillväxt för laven. Klicka Här och nu för mer information

Andra lavar växer på stenar och utsöndrar då diverse syror som långsamt löser upp stenen samt utsöndrar diverse mineralämnen som laven kan ta upp. Artindelning när det gäller lavar är stundtals invecklad, med tanke på att det egentligen rör sig om två arter – en svamp och en alg, men växtsättet och utseendet skänker laven sitt namn och det är framförallt svampen som avgör på vilket sätt laven växer och hur den ser ut.

Mossor och lavar är således ganska vitt skiljda, när man tittar lite närmre på det! Vill man ta undan mossor och lavar är det enklats med Fulstopp – spruta på och regna av.