Den fas som är tänkt att vara bestående hela livet enligt Atkinsmetoden kallas för underhållsfasen. Den som är i underhållsfasen ska ha möjlighet att parera eventuella viktsviktningar genom att justera med mer eller mindre kolhydrater i sin kost. Det kräver sinne för precision vilket man förväntas ha utvecklats och lärt sig kontrollera under de föregående faserna.
I underhållsfasen är det betydelsefullt att välja kost med ett lågt GI-värde därför att kroppens process av bearbetning ska bli så låg som möjligt. I de föregående faserna hålls ju dock ett helt annat tempo vad beträffar kroppens bearbetning.
Underhållsfasen kräver mycket disciplin. Eftersom livet överlag har sina upp- och nergångar så kan våra förutsättningar för att upprätthålla vår ideala vikt ändras. Exempelvis kan psykisk ohälsa påverka hur vi tar hand om våra kroppar. Ifall vikten börjar öka igen så har bantaren självklart möjlighet att börja om med induktionsfasen återigen, vilket inte är alldeles ovanligt. Underhållsfasen medför nya kostvanor som de föregående faserna måste lära kroppen att acceptera.
Många tror att underhållsfasen begränsar frosseri samt njutning av viss mat helt å hållet. Det är inte sant eftersom Atkinsdieten i underhållsfasen genererar utrymme åt personer att unna sig godsaker, men självfallet är det på bekostnad av att man måste kunna parera viktsviktningar. Faktum är att man redan i de tidigare faserna kan unna sig en del godsaker som man föredrar, men i underhållsfasen ska man ha lärt sig sin kropps exakta begränsningar för att kunna bevara en bestående idealvikt.
Atkins förespråkar också träning som en parallell process för de som är i underhållsfasen.
